TRADITION och FÖRNYELSE
Sundsgården har som en självklarhet engagerat sig för internationella relationer från allra första början. Knappt hade verksamheten kommit igång 1938 förrän andra världskriget började mullra vid horisonten. Snart fick lokalerna utrymmas för att ge plats åt de flyktingar som genom Bernadottes Vita Bussar kom till Sverige. Sundsgårdens geografiska läge, bara några hundra meter från Öresund, medför självklart en kontakt med grannländer som Danmark och Tyskland.

Huvudmannaskapet, med EFS och Svenska Kyrkan som initiativtagare till folkhögskolan, medförde andra självklarheter. F d elever från skolan blev engagerade i missionens arbete i Afrika och Indien. På Sundsgården har det alltid samlats in pengar till sådana ändamål. Människor som t ex Torsten Persson och Ingrid o Per Gunnar Hjalmarsson har kommit och berättat om brunnsborrning, arbete bland kvinnor och olika skol- och sjukhusprojekt. Sundsgårdens Kamratförbund har ända sedan starten utgjort den sammanbindande länken i detta.

På senare tid har Sundsgården sökt och fått SIDA-medel för projekt i Baltikum, Vitryssland och Egypten. För närvarande är olika EU-projekt den dominerande möjligheten till internationella kontakter. I alla våra projekt har målet varit ömsesidighet. Kontakterna skall inte bara kännas givande i ena riktningen. Därför vill vi gärna att en linje eller en elevgrupp skall ha något särskilt intresse gemensamt med nya och gamla vänner i andra länder. Så har det också för det mesta varit. Teckenspråkslinjen har kollegor i Eritrea, Teaterlinjen i Vitryssland och Musiklinjen i Egypten. Detta ger perspektiv på vår egen situation i Sverige och är mycket tankeväckande och lärorikt.